Dålig på att skriva...
....jag ska nog inte ha någon blogg. Är så otroligt dålig på att hinna med och skriva. Hur hinner man??? Fast det är ju bra att skriva av sig när man är lite irriterad och ledsen.
Utmanad av Pyret
Jag heter Birgitta Ådén och är 64 år och arbetar som säljare. Jag bor i Stockholm.
Jag älskar att damma.
Jag har 3 barn. Jag har vitt hår och bruna ögon.
Jag älskar jazz och min idol är Cecilia Wennerstedt.
Gör såhär :
Förnamn = Mellan namn
Efternamn = Närmaste granne
Hemstad= senaste bussbesöket
ålder = mammas ålder
yrke = pappas yrke
intressen = det du avskyr
Du har lika många barn som du har piercingar ( örhängen räknas )
hårfärg = tröjans färg
ögonfärg = byxornas färg
Musiksmak = sånt du inte tål
Idol = den du senast lyssande på
Träning
Jag har börjat träna igen efter ett litet uppehåll på en så där 2 månader. Började i måndags med mina morgonpromenader...går ut 5:00 och promenerar i en timme. Det var faktiskt riktigt skönt. Sen efter jobbet bar det av till gymmet. Inte för att jag var speciellt sugen på att styrketräna nu när M inte längre åker in till stan för att träna. J-vla biltullar. Men jag tränade i alla fall biceps, triceps och en övning rygg. Glad ihågen går jag hem och sen igår tisdag var jag ute och promenerade på morgonen, med lite lätt träningsvärk i armarna. Sen vet jag inte riktigt när jag helt plötsligt känner av ryggen. Tror att jag måste ha fått en sträckning för jag kunde knappt andas djupt utan att det gjorde ont. Frågan är om det här med träning är så bra. ;) Eller om det är så att man faktiskt måste träna regelbundet och inte tro att man kan ta vid där man slutade för 2 månader sedan...det är kanske det. *suck* att man aldrig lär sig.
Dans
Var inne på min kompis Pyrets blogg och hitta en helt underbar länk som jag var tvungen att kopiera, fast med mitt och min kära mans ansikte förståss....
Dance
Life sucks and then you die..
Det känns lite så just nu. Ledsen, besviken .. men varför skulle det vara våran tur nu. Näe skit i oss. Varför är livet såååå j-vla orättvist! Jo jag vet jag ska vara glad jag har en helt underbar man, ett fint hus, ett bra jobb och jag är inte sjuk. Jag är bara inte gravid. Jag är inte ensam om det det finns massor med människor som också har samma problem som oss....men jag SKITER i det. Allt känns helt plötsligt bara helt jävla oviktigt och oväsentligt, trist och tråkigt.
Nervös
Jobbar hemifrån idag eftersom jag ska till gyn 11:30. Jag är så j-vla nervös för vul och vad han ska se eller inte se. Har nästan ställt in mig på att bli ledsen, att det inte finns någonting där nu heller. Men jag kan ju inte låta bli att hoppas att det kanske möjligtvis är vår tur nu att äntligen att få bli föräldrar. Men jag vågar inte hoppas riktigt för igår kväll när jag var på toa då kom det lite ljusrött blod på pappret inte mycket men ändå. Nu är det bara 2 timmar till jag ska vara där. Hur ska jag kunna koncentera mig på något jobb? Fast det kanske är bra. Men måste skriva av mig lite av min tankar...som flyger både hit och dit....inget sammanhang här inte.
Oj hur gick det till...
Vi skulle bara åka och titta lite på soffor och helt plötsligt hade vi beställt en som kommer om 6-8 veckor, ops! Men det var ju fraktfritt just nu och vi fick ju till det gamla priset innan prishöjningen (1/8). Det blir en hörnsoffa i mörkbrunt skinn. (ser nästan ut så här, fast i skinn)

Jag kan inte hjälpa det men jag tycker om skinn, speciellt lite grövre skinn. Struntar i om det inte är modernt längre. Va f-n jag är inte speciellt modern själv. (hahaha..).
Somnar snart...
Sitter på jobbet, min första vecka efter semestern och håller på att somna. Det är så otroligt lugnt att det inte är sant. Inte är det något folk här heller, bara jag och 3 till. Jag orkar nästan inte ta tag i något, känner mig så otroligt omotiverad och trött. Jag har ju massor med saker att göra. Hur motiverar man sig själv???????????
Lyckligt slut...
Igår ringde våra grannar på och med dem var "lilltass"

och jag var bara tvungen att fråga om de hade adopterat henne nu. L sa att ja det hade de, eller att hon hade valt dem. Jag blev så lycklig att jag bara studsade runt, kände mig som 10år igen. Tänk att man kan bli så lycklig för en relativt liten sak. Åååh det är så underbart och idag ska "lilltass" på semester med våra grannar, hon ska ut och åka husbil. :)
Hemlighet
Jag bär på en stor hemlighet. Jag är gravid men ingen vet förutom min man. Vågar inte berätta för någon inte ens mina föräldrar. Vågar inte heller riktigt hoppas att det är på riktigt. Att det blir en bebis den här gången och inte ett till missfall. Efter 2 missfall, en mola och tre misslyckade provrörsförsök blir man lätt "skeptisk". Egentligen ska jag vara sprudlande glad och studsa fram men jag vågar inte. Rädd för att bli besviken ännu en gång. Om drygt två veckor får jag veta om det finns något där inne som lever. Det kommer att bli en otroligt spännande dag bara att hålla tummarna tills dess. H du är den enda som läser verkligen känner mig och vet att jag har en blogg, så nu vet du min hemlighet....
Rosen peace fotograferad utan blixt
Gäst

Vi har fått en ny gäst i vår trädgård. Hon, jag tror det är en hon, har bestämt sig för att våra trädgårdsstolar är sköna att sova på. Hon, lilltass har vi döpt henne till, kommer och gossar och så får hon lite mat av oss. Våra hjärtan smälter men tyvärr kan vi inte "adoptera" henne. M tål inte katter. Jag önskar att det fanns någon som ville ta sig an henne, eller att hennes riktiga husse och matte ringde.
The most valuable antiques are old friend.
Macro bild av en ros

Tänk vad nära man kan komma med ett macro objektiv.
Solnedgång i Strängnäs

Strängnäs domkyrka i solnedgång, sedd från Löts camping i Strängnäs.